TJEJERNA PÅ MYREN
av Lennart i 31:an

Myren, vilken pärla. Vilken källa till glädje och gamman. Jag minns vintrarna med välbehag. Jag minns snövallarna, höga som…ja snövallar…jag minns isen och bandymålen…jag minns Larsa Gren som kunde slå på ett slagskott ÖVER BANDYMÅLET! Själv var man glad om pucken kom fram till målet överhuvudtaget. Men det jag helst av allt minns från vintrarna på Myren…är…tjejerna. Massor av tjejer. Inte bara från DW…fast dom från DW var givetvis dom snyggaste, dom sötaste och dom trevligaste. Vi jagade tjejerna. Ja, det gjorde man ju jämt och samt och hela tiden. Men här nere var dom liksom med på noterna om man säger.

Kapare
Kapare gick till så att ”en hade den”. De andra ställde upp vid snövallen för att ta sig över till andra sidan. Minns ni? Det gällde då för den ensamma att fånga in, eller kulla dom andra. Var och en som blev kullad kom att joina den ensamma. Här, inte bara fick, utan måste man, ta på tjejerna, och dom var med på det. Man kunde hålla på i timtal. På söndagarna var det bäst för då tändes INTE belysningen…Och när det hade tagits några tjejer fick man sin dröm uppfylld. Att jagas, inte bara av tjejer, utan kanske till och med av sin ack så hemliga kärlek. Vilken lycka! Denna lycka kunde hålla i sig ända till farsan busvisslade från köksfönstret, då man visste att det bara fanns en sak att göra och det kvickt.

Middag
HEMÅT MED SPRÅNG! Det vankas middag, eller säng. Var det middag hände det inte sällan att vi kröp ut i köket, satte våra skridskor på tidning på golvet under bordet och åt så fort vi nu vågade. Man riskerade ALLTID att inte få gå ut mer. Var det riktigt kallt, och det var det…så stoppade man in fötterna i ugnen ett tag innan maten. Ut igen och ner på Myren på skridskorna på snön i full fart. Mera kapare. Mera jaga och bli jagad. Till nästa busvissling och man visste att det bara var att dra och det snabbt. Sa jag att man alltid riskerade att inte få gå ut? Nu för tiden är det ju tvärt om. Om man inte uppför sig ordentligt riskerar men att inte få vara inne.

Hemlig
Så det här med att jaga tjejer är inget nytt, vare sig för mig eller för dom. Det har jag fortsatt att göra till och från i livet. DET ANDRA däremot, ATT BLI JAGAD, har av någon outgrundlig anledning inte fortsatt och skam till sägandes har jag inte upplevt det på…ja…sen dess tror jag…Det är inte utan att jag saknar känslan. Den där att bli jagad av sin hemliga kärlek OCH VERKLIGEN VILJA BLI KULLAD…fast ändå inte..om du förstår…