MOPPEN

Av Perre Green i 31:an

På 15-årsdagen tog farsan mig åtsido och vi hade ett ”man-till-man-snack”. Det hela var högtidligt värre och efter en del förmaningar fick jag ett kuvert som jag skulle öppna senare. I kuvertet låg ett försäkringsbevis på en moppe, det var min farfars gamla Husquarna 57-års modell. Detta var och förblev en av farsans bästa grejor han gjort i mina ögon.

Alla långa backar som man kämpat uppför med cykel var nu ett minne blått. Aktionsradien för dagsutflykter ökade markant. Mina kompisar på den tiden var Kenny Karlsson från Ellen Keys gata, Larsa Larsson på Eva Bonniers och Lennart Karlsson DW 62, varav bara Kenny redan hade moppe.

<<Klicka här för att se hur moppen såg ut>>

Succén var given när jag körde ett ärevarv kring sandlådan med Lennart K på pakethållaren. Med ett koppel av ungar springande efter oss drog vi över gräsmattan mot 80’s höghus där jag lade in 2’an och vi drog ifrån och försvann bortåt Kata Dalströms gata. He he, man var kung, åtminstone den sommaren.

Under året som gick fick kompisarna, en efter en oxo moppar och vi drog i samlad flock runt i nejden. Moppen förändrade verkligen tillvaron, för första gången märkte jag att tjejer tittade efter mig (eller var det moppen?), en inte helt obehaglig upplevelse. Men äventyret drog, och det utspelade sig kring Gömmaren, där vi hade fler Fruängare som höll till, nämligen Hasse Samland och Lennart Säfbom från Lina Sandells plan. Och vad tilldrog sig i Gömmarens djupa skogar? Det får bli en annan historia här i DW’s minnesgalleri.

Vad som så småningom hände med min moppe ligger höljt i dunkel. Det sista jag minns av moppen, var att den stod parkerad i utrymmet under trappen i källaren DW31. Moppens slutskede i sitt liv förblir ett oskrivet kapitel. Kanske någon läsare av dessa rader ”tog hand” om moppen på ena eller andra sättet, och kan skriva en slutkläm på historien.