BALKONGEN

Av Bob

I avsaknad av lantställe tillbringades mycket tid på balkongen i Fruängen. Mamma och pappa satt och rökte där och dimman låg tät och steg så småningom upp till familjen Green, våningen ovanför. Mamma, som var lite annorlunda än andra mammor, rökte kritpipa, senare övergick hon till Bill (utan filter), medan pappa ömsom rökte pipa, cigarrcigaretter och ibland vanliga cigg.

På balkongen förvarades allehanda saker, bland annat vattenödlor, som jag berättat om på annan plats.

Balkongen var även skådeplats för ett par hjältemodiga prestationer. Den ena bestod i en fenomenal insats av Per Göran Green som räddade sin familj som vid tillfället hade låst sig ute från sin lägenhet. Per Göran, som var en STOOOR kille, hela 7 år äldre än jag, bad artigt att få komma in till oss och klättrade vigt ut på vårt balkongräcke och tog sig därifrån upp till deras balkong. Jag gissar att han i förväg hade kontrollerat att deras balkongdörr var öppen!

Per Görans prestation etsade sig djupt in i mitt minne!

Den andra hjälten var min pappa. Bakgrunden var att han var en tämligen barsk person som inte drog sig för att se till att ordning och reda upprätthölls. I denna mission kom han då och då att stöta sig med människor i omgivningen. En antagonist var en yngling på gatan, några år äldre än jag, som kommit i delo med pappa vid flera tillfällen. Ynglingen i fråga hade retat upp sig så pass att han en sommardag beslöt gå till aktion. Mamma och pappa satt på balkongen, den unge mannen fattade posto nedanför densamma beväpnad med en kniv, skruvmejsel eller annat lämpligt föremål (minnet sviker mig på denna punkt!). Vår fina, nästan nya bil, den vita Volvo PV:n stod parkerad nedanför balkongen och ynglingen kom i ordväxling med pappa samt gjorde en ansats att med sitt tillhygge repa bilens lack.

Pappa gick lugnt in i lägenheten, bytte till gymnastikskor, återkom ut på balkongen, fattade tag i räcket samt flög ut över kanten och ner på gatan. Den unge mannen lade benen på ryggen och stormade iväg, pappa hann i fatt honom, tryckte upp honom mot en vägg samt läste lusen

grundligt av den förskräckte unge mannen, som efter detta intermezzo intog en helt annan profil mot oss. Jag kommer inte ihåg om det hela utvecklades till diskussioner på föräldranivå, men jag minns mycket väl hur imponerad jag blev över min spänstige pappa, som närapå kunde flyga…..

Nu kunde jag ju lägga till detta i kommande dispyter med andra barn, under parollen ”min pappa är mycket starkare än din” och då kunde jag ju alltid få sista ordet ”ja, din pappa kanske är starkare än min, men min pappa kan flyga!”