KURRAGÖMMA I KÄLLAREN
av Perre Gren i 31:an

Något av det roligaste som kunde hända var när vi lekte kurragömma i källaren. Man kan tycka att det inte finns så många ställen att gömma sej på, men oj vad fel. Dels hade vi alla matkällare där allt som oftast fanns öppna, olåsta förråd, dels fanns de spännande utrymmena under källartrappan, vanligen låsta, men den händige hade egna nycklar (från okänd ort).

Men bästa stället var nog borta i änden, bortanför cykelstallet, vid DW92, där fanns elmätare bakom skåpdörrarna. Dörrarna var försedda med löjligt primitiva lås, och innanför kunde man lugnt gömma sej när alla som letade kom dragande förbi. Senare förstod jag att kunskapen om hur man öppnad dessa skåp på något sätt ”ärvdes” nedåt i leden.

Ett annat bra ställe, nästan oslagbart bra, var när man öppnade en golvlucka av metall, och kunde krypa i en underjordisk gång som gick till Janne Runsjö’s källargång. Man var bokstavligen uppslukad av jorden, men även detta förnäma gömställe blev så småningom även det känt av alltför många och förlorade därmed i värde.

Det hände en del läskiga grejor oxo, texempel när vi som bäst jagade varandra genom källargången, kom Bert och Lennart B’s farsa, Mille ner. Alla rusade i panik, och han kom sättande efter. Snabbt smet jag in i ett tomt källarkontor, men istället för att gömma mig bakom massa bråte, klättrade jag upp på översta hyllan och gjorde mig så liten som jag bara kunde. Mille kom sättande efter och öppnade dörren in till det tomma kontoret och snokade runt, men tittade inte upp på hyllan där jag låg. Han var bara någon decimeter från mig, trodde han skulle höra hjärtat slå. Han mumlade något om ”när jag får tag i dom ska dom nog få”.

Med oförrättat värv gick han vidare till nästa tomma kontor, och så vidare till nästa, men hittade inga ungar. Förmodar att alla vid det laget satt som tända ljus i sandlådan och såg oskyldiga ut. Så småningom vågade jag men ner och smet ut bakvägen på darriga ben. Den händelsen sitter fortfarande kvar någonstans i hjärnans inre skrymslen. Sedan dess har det inte blivit så mycket kurragömma för min del.