Minnen å historier

Påsklovet

av Lennart Bender

Påsklovet kom som en dröm och var en underbar vecka med vårens ankomst och fjädrar i ris och godis och ägg(?) och annat kuligt som fotboll t.ex. Äntligen kunde man vara ute i det fria och lalla runt på marken, plocka diverse vårblommor till mamma, plurra nere på Myren, jaga tjejerna på DW och känna kärlekens tid i luften.

Det började bra lovet, jorå, jag säger ingenting om det, början var helt OK.

MÅNDAG:

En ledig dag med fotboll i sinnet gav vi oss i väg till Kaninburen för att ”driva”. Det gick till så att man fick drämma till bollen en, säger en gång, var och förståss skulle uslingen helst in i målet då. Där kunde man stå och damma på den stackars bollen i timtal, om man inte kom på bättre tankar, vilket man understundom gjorde.

TISDAG:

Ner på Myren, in i skogen och ner i kärren. Kallt och vått. Korta (?) stövelskaft gjorde att det blev kallt in på bara fossingen.Snön låg kvar i drivorna runt sandplanen och runt sagda plan kunde man gå och hitta diverse puckar och bandybollar, men även en blomma eller två till mamma.

ONSDAG:

Ner på myren med en sekatör på skaft. Upp i björkarna. Ner med grenarna. Och voila! Ett knippe björkris till försäljning. Det gick åt som smör i solsken, såg ju helt proffsigt ut, till skillnad från alla tussilago, blåsippor (jodå) och vitsippor man försökte kränga. Ner till Jutta, upp med stålarna och mumsfillibabba! Massor av godis…urk!

SKÄRTORSDAG:

Våren är här, fåglarna kvittrade i skyn och i träden och om man var intresserad så kunde man ju alltid fråga Bert vad det var man hörde (?)…det hände väl aldrig…Godiset från gårdagens affärer var för länge sedan uppätet och slut, nu behövs nya tag, nya ideer, ny energi. På med morsans scarf och nåt förkläde. Måla dit nåt rött på kinderna, svarta fräknar, jovisst, och ut och iväg på tiggeri. Det hände att några glin var före, men vadåra, störst går först! In och ut i alla portar och ringa på varenda dörr på hela DW. Godis i massor. Ibland fick man liksom gömma undan det så att tanterna inte såg hur mycket man fått redan. Jag vill minnas att en av mina bästa kompisar på denna tid, vid ett tillfälle fått russin av en tant varpå han uttalar de klassiska orden : Jävla kärring! Nåja, det mesta var godis och godis är gott…urk!

LÅNGFREDAG

Tänk er en Långfredag på 60-talet. Den var verkligen lååång. Allt var stängt. Inte ett öppet ställe så långt ögat nådde. Och där fick man sitta…inne…finklädd…och i bästa fall kom det en gammal moster och några ohängda kusiner…i BÄSTA fall. Man fick inte gå ut, inte alls, inte ett steg utanför dörren på hela dagen. Och så skulle man vara finklädd, med skjorta, väst och slips.( Se tidigare minne: Hobbies)

Inget öppet, inget att göra. Sitta still och vara tysta var liksom inte våran grej, om du fattar. Mostrar och kusiner, men det hände att de hade med sig ett och annat påskägg…med godis i…och när de väl hade åkt hem igen (man ville ju inte bjuda dom på nåt) smaskade man i sig hela klabbet på så kort tid som möjligt. I alla fall innan morsan kom in och babblade om att spara godiset till sen nån gång…urk!

PÅSKAFTON:

Vaknar tidigt för att titta om påskharen värpt något ägg under kudden…det hade han…glufs, glufs, innan frukost…urk.

Sen påsklunch. Jag minns att brorsan åt 9 ägg en påsk. Jag åt några färre…till lunch…efter resten av godiset som påskharen kommit med…urk! Jag minns magarna våra…vi lade oss att vila…ordet för dagen är äggmök. Jag är ledsen att behöva ta till ett sådant ord på detta ställe, men sanningen ska fram. Eftermiddagen var inte alltid så behaglig…urk!

PÅSKDAGEN:

Inga ägg under kudden. Inget godis kvar. Men hav tröst. Räddningen heter…en annan moster!…och några andra ohängda kusiner!.Nu visar det sig att morsan gömt ett antal ägg i skafferiet, och dessa ägg skulle ges till några kusiner som vi skulle besöka denna påskdag…Vi tar tunnelbanan till Vällingby för att umgås med moster och hennes barn…Jovisst finns det påskägg till oss när vi kommer fram. Så här långt in i Påsken har vi fått en fantastisk snits på godisätning…Det stod inte långt på innan dessa nya ägg var placerade i magarna och heller inte särskilt länge innan de lämnade våra, ack så delikata magar. Redan på hemresan blevo vi ”åksjuka” och allt godis och diverse ägg formligen forsade ut ur våra magar. Urk!

ANNANDAG PÅSK:

Ja, nu borde det vara slut på allt elände detta påsklov. Giv oss en vilodag helt utan godis och ägg…men farsan hade ju jobbarkompisar…en del av dem var ungkarlar…en ungkarl vet inte hur mycket godis man ska köpa till ett eller två barn…bäst att ta i lite…urk!

Sen började skolan igen och den kom som en befrielse. En befrielse från sockret, godiset, äcklet…Sa jag det? Jag slutade med godis så sent som för ett år sedan, men gör ett undantag och käkar ett eller ett par påskägg nu i Påsk…Urk?