MIN HEMLIGA KÄRLEK

Av Lennart i 31:an

Julaftons morgon, och nu ska det bli av. Det där jag gått och tänkt på så länge nu. Det där som jag aldrig vågat göra. Men nu ska det bli av, nu ska jag göra det, nu…

Jag sätter mig upp i sängen och sätter ner fötterna på golvet. Jag hör farsan hur han sitter och läser tidningen i köket och hur han dricker sitt morgonkaffe. Morgontidig som alltid, varenda dag, vardagar, lördagar och söndagar.

Bert sover som en stock. Det blev sent i går. Klockan blev till och med över midnatt, och det är sent för oss. Inget att vänta på. Saker och ting måste göras, det är bara att gå upp och sätta igång.

Jag har allt klart för mig. Ner till Jutta, köpa en julklapp. Sen hem och slå in, skriva ett kort, och så…ge den till NN…NN…Ack, min ack så hemliga kärlek. ” Till NN från Lennart, GOD JUL” skulle det stå på kortet.

Jag hade sett ut både julklapp och kort, så det var inga problem. Problemet var att jag länge gått och haft denna hemliga kärlek utan att egentligen göra ett enda dugg. Men idag ska det ske. Allt är klart, planerat och repeterat. In i minsta detalj. Ner till Jutta, hem och slå in, sen…ge klappen till NN…

När klappen är inköpt, inslagen och inskriven står jag där…igen…som en pinne…stel av…ja stel av…skräck…Nu ska det bli av, nu ska jag göra det…jag går till hennes port…och fryser till is…igen…Jag tittar på kortet och jag tar bort mitt namn och sen står det bara: Till NN, GOD JUL. Och så står jag utanför hennes dörr och ska bara ringa på…jo jo…Det blir ingen signal, det blir ingenting…jag går ut igen och hem och gråter nästan. Nästan. Jag tar bort kortet helt på klappen, jag skriver hennes namn på pappret, jag går till hennes port igen, går in, sätter tummen på ringklockan och går snabbt igenom vad jag ska säga. Hej, är NN inne? Och sen när hon kommer: Hej, jag ville bara lämna en julklapp! Enkelt. Jag ville bara lämna en julklapp. Tummen på ringklockan, men inget tryck, ingen signal, ingenting. Jag lägger sen julklappen i brevlådan och flyr halsöverhuvud , ut på gatan iväg hem, in under sängen. Där jag drar något gammalt över mig. Vad f-n håller jag på med?

Jag ville ju bara ge dig en julklapp för att jag tyckte så ini bomben mycket om dig. Jag ville bara visa det, tala om det, och det på det enda sätt som jag kunde…då…och det kunde jag inte. För hur ska du kunna veta att klappen kom från mig?

Den där fyrfärgs-kulspetspennan, grön, röd, blå och svart. Den där silverfärgade, lite tjocka. Den där pennan som låg innanför dörren en julaftonsmorgon för en så där 40 år sedan. Hur ska du kunna veta att den var från mig. Om jag inte talar om det.