60 steg…
Att gå uppför… ibland med konsumkassar till morsan…senare med ölkasse till sig själv…tungt var det i alla fall.

Mellan gårdarna
(Kjelle Lundbergs o Benke Öhrboms)

Här spelades det brännboll! Larsa Green kunde slå en boll ner ÖVER DW och ner i Myrens skog! Nu (då) var inte det så farligt. Det kom i alla fall inga bilar vid den här tiden…

80:s Höghus
DW:s enda hus med hiss, och grabbar! Där kunde det vara fart! Det var där jag lärde mig hur man öppnar en hissdörr utan att hissen var där. Det var där jag åkte på hisstaket för första gången, det har man ju gjort en del senare i livet också…Tack vare hissen i 80:s höghus, kom jag ut ur min nuvarande hiss en morgon på väg till jobbet när den stannade och allt blev

  

Kaninburen

Kaninburen i egen hög person (?). Här drev man, här spelade man, här slogs man över bollar, regler, mål och offside. Precis som man gör fortfarande, på Råsunda, Söderstadion och Globen…Jag minns när målramarna kom. Då fick farsan lyfta upp mig så att jag kunde hänga i ribban. Nu slår jag hakan i densamma…

10:ans backe.

Hoppla! Detta var backen med stort B. Vintersportens Mecca. Det var här man stod ett bra tag innan man vågade kasta sig utför. Det var här Sonnie byggde GUPPET och flög som en fågel och landade som en säck potatis. Var han till slut fick luften ifrån är fortfarande en gåta för mig. Vilken bragd!