50-årskalas på DW 2 september 2006

Kära vänner, bekanta, grannar, polare, kompisar, kamrater, fd ovänner (?) mer eller mindre hemliga kärlekar och…ex… ja…kära alla.

Forumet på www.gourmatic.se, ja, var ni där? På forumet alltså? Jag var det. Jag följde med stor nyfikenhet trafiken på sagda medium och kunde, ganska belåtet, ganska pirrig, ganska ofta, se att jag kände nästan alla som lade ut sin text där. Det var Roffe Sjöberg och Kenneth Grybb. Det var Teresa Lesiak

och Larsa Gren. Det var Anders Hallon Hanell och May-Kitty Lindroth. Det var kort sagt en massa bekantingar…från förr…vänner, bekanta, grannar, polare, kompisar, kamrater, fd.ovä…(eehh)

Någonstans där, mitt i all trafik… någonstans där… någonstans mitt bland all härlig nostalgi, slog det mig. (Får man tycka att den är härlig? Nostalgin?

Kan man? TÖRS man?)

Ja, varför inte?

Visst kan det väl gå…ett 50års jubileum…en gata…ett hundratal mer eller mindre igenkänningsbara, vänner, bekanta, grannar, polare…(ja ni vet vad menar.) Pic-nic vid Kaninburen…massor av filtar…massor av…vänner, bekanta, grannar, polare…(hrm.)

Varför inte?

Jag törs! Jag vill! Jag ska!

Kaninburen från Ringens-hållet Här kan man ha pic-nic på gräset om vädret tillåter.

Jag testade på Arne (Gren) först.

(Det kanske bara är jag som tycker att det skulle vara hur kul som helst att…)

Svaret från Arne fick mig att sätta fart, att glömma alla betänkligheter, att ta tag i bitarna, att få, ni vet vad, ur ni vet vad.

” FÖR HELVITTE! KÖR SÅ DET RYKER!”

Efter en sådan respons är det svårt att tro annat än att det hela är genomförbart. När han dessutom skriver att han minsann gör en hemsida, en sajt, där vi kan ha ett alldeles eget DW-forum, där vi kan lägga in bilder från nu, från förr…på oss…på varandra. Ja, då är det jag som börjar ryka...Sagt och gjort, jag satte igång meddetsamma.

Jag började med en inventering.

Jag började med att komma ihåg alla.

Jag satte mig ner och började…

Jag började med min egen port, 31:an.

Ja, vilka vad det nu som bodde där? Eeeh, det var jag…och Bert,…det är två. Det måste ha varit fler. Visst ja, Arne. Det gör tre:

Det går framåt…

Nåja, när jag väl kommit igång så gick det undan värre. När jag kom till 90, ni vet Rudans port, var jag uppe i 46 personer. Och ni som minns, ni vet att jag då har en hel del portar kvar.

Det blev 86 namn den dagen. 86 namn på ungar som jag kom ihåg och kände till. Var ska detta sluta?

Nästa steg.

Hur får man tag i dessa 86 (fler) vänner, bekanta, grannar, polare…(jajaja!)…

Nätet förståss.

På nätet.

Jakten, drevet, letandet, sökandet hade tagit sin början.

Nu ska här hittas.

Har ni tänkt på att folk har namn? Jag menar. Hur lätt är det att hitta en Anders Johansson t.ex.? Och om man nu inte har den allra minsta aning om var karln bor…då är det inte lätt…och det finns ju så många som heter Anders Johansson också…som tur var var det ingen på DW som hette det. Dom hette Benke Öhrbom t.ex.

Benke Öhrbom är ett alldeles utmärkt namn. Jag hade inte tänkt på det förut, men nu gjorde jag det. Tänkte på vilket alldeles utmärkt namn det var. Benke Öhrbom. Jag gillar det…

Jag hittade Benke nere i mörkaste Småland där han satt i skogen och försökte lura på folk sin gamla SAAB. En annons på nätet alltså. Så jag svarade…inte på annonsen, men ändå.

En liten undran: Är du den Benke Öhrbom som bodde på Doktor Widerströms gata i Fruängen förr?

Och det var det. Första Benke Öhrbom var den rätta Benke Öhrbom!!!

Ni fattar varför jag gillar namnet vá?

Sen har vi Arne Swedin i 94:an. Honom hittade jag säljandes ciklider, och hur vad det nu Arne. Var det du som var blues-arne också?

Så vidare via eniro, mobiler, och googla har jag gjort så det glöder. Den ena efter den andra har kommit fram, och många har haft kontakter med andra från gatan, eller känt till var någon bor, tack Knärt för Björne Berglind, tack Gunnel Backstad för Lasse och Annett. Några av dessa ”tentakler” har fler känningar och utan dessa hade jag inte nått så många så snabbt som jag gjorde. Tack Teresa L, Irene M och Benke Ö bl.a.

Så, nu har jag blivit fartblind och vet inte längre ut eller in. Jag ser fram emot att träffa er alla vid Kaninburen 2006. Idag i skrivande stund är namnen uppe i 123 st. Av dessa kan jag nå ca 90 på nolltid, resten letar jag efter och de ligger nog på efterlysnings-sidan när ni läser detta.

I sep 2006 blir det KALAS-MINGLA vid Kaninburen.

Sista chansen med gänget

Next stop heaven…

Tack för all hjälp, all uppmuntran, alla positiva mail…alla glada tillrop…tack för allt…

Vi ses på DW och vi hörs(?) på vårt alldeles egna lilla(?) forum på nätet..

Ett särskilt tack vill jag ge till Robert Bob Skragge Lundblad för ett härligt mottagande av iden, och för en lika härlig hjälpande hand när det gällde… …allt…

Och inte bara ett, utan många, många speciella tack till Arne Gren som gjorde det han gjorde…allt…

Mycket varma hälsningar Lennart Bender.